{"id":1033,"date":"2017-12-19T08:21:23","date_gmt":"2017-12-19T06:21:23","guid":{"rendered":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/?p=1033"},"modified":"2020-08-06T14:19:17","modified_gmt":"2020-08-06T11:19:17","slug":"historisk-bakgrund-om-abo-och-stockholm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/2017\/12\/19\/historisk-bakgrund-om-abo-och-stockholm\/","title":{"rendered":"Historisk bakgrund om \u00c5bo och Stockholm"},"content":{"rendered":"

Professor emeritus Jan Otto Andersson<\/em> <\/strong>levererade en historisk bakgrund till kontakterna mellan \u00c5bo Stockholm i form av ett k\u00e5seri. Anf\u00f6randet framf\u00f6rdes p\u00e5 det tv\u00e5spr\u00e5kiga lunchseminariet “Svensk tr\u00e4ff”, Svenska nu arrangerade 11.12.2017 i \u00c5bo Svenska Teaters caf\u00e9 Tiljan.
\n 
\nUnder 1960-talet bodde jag i Stockholm. D\u00e4r bodde ocks\u00e5 tre fastrar. Det f\u00f6rsta \u00e5ret bodde jag inhyst hos faster Helga p\u00e5 S\u00f6dermalm. Min f\u00f6rsta arbetsgivare var Rudolf Meidner, k\u00e4nd som formuleraren av den svenska arbetsmarknadsmodellen baserad p\u00e5 solidarisk l\u00f6nepolitik och aktiv arbetsmarkandspolitik.
\n 
\nJag var ingalund den enda finl\u00e4ndaren i Stockholm. Str\u00f6mmen av inflyttare fr\u00e5n Finland var strid, och n\u00e4stan alla studenter sommarjobbade i Stockholm eller p\u00e5 n\u00e5gon av de allt st\u00f6rre bilf\u00e4rjorna mellan \u00c5bo och Stockholm.
\n 
\nStockholm  och \u00c5bo \u00e4r ungef\u00e4r j\u00e4mngamla.  Stockholm blev huvudstad f\u00f6r Sverige ungef\u00e4r samtidigt som \u00c5bo blev huvudort f\u00f6r \u00d6sterlandet, Finland. I b\u00e5da st\u00e4derna fanns det tre etniska grupper: svenskar, tyskar och finnar.
\n 
\nUnder Kalmarunionens tid v\u00e4xte Stockholm och blev den ledande staden i Sverige. Huvudstaden l\u00e5g ju emellertid i K\u00f6penhamn. \u00c5bo blomstrade ocks\u00e5 med bl a ett l\u00e5ngvarigt bes\u00f6k av unionskungen Erik av Pommern.
\n 
\nFr\u00e5n 1350-talet till \u00e5r 1765 g\u00e4llde det Bottniska handelstv\u00e5nget.<\/strong> M\u00e4nniskor fr\u00e5n Norrland<\/a> och Finland<\/a> f\u00f6rbj\u00f6ds att s\u00e4nda fartyg till orter s\u00f6der om Stockholm och \u00c5bo, och att motta bes\u00f6k av utl\u00e4ndska fartyg. Stockholm och \u00c5bo var s\u00e5 kallade stapelst\u00e4der, med varsin privilegierad k\u00f6pmannaklass.
\n 
\nF\u00f6rh\u00e5llandet mellan de tv\u00e5 st\u00e4derna var en tid rivaliserande d\u00e5 Gustav Vasas s\u00f6ner k\u00e4mpade om vem som skulle vara rikets konung.
\n 
\nMan kan faktiskt j\u00e4mf\u00f6ra situationen med den som Matti Klinge t\u00e4nkte att r\u00e5dde under vikingatiden d\u00e5 tv\u00e5 havsriken t\u00e4vlade om inflytandet \u00f6ver det som d\u00e5 kallades Finland och idag egentliga Finland. Svitjods inflytande str\u00e4ckte sig \u00f6ver \u00c5land, Kaland och Satakunta, medan ett estniskt\/vendiskt\/finskt rike styrde fr\u00e5n \u00d6sel \u00f6ver \u00c5botrakten. Gr\u00e4nsen gick enligt Klinge vid Skiftet.
\n 
\nDet f\u00f6rsta korst\u00e5get 1155 var inte riktat mot finnarna utan mot detta vendiska v\u00e4lde. Finnarna stod p\u00e5 kampens b\u00e5da sidor. Om Sigismund hade segrat \u00f6ver sin farbror Karl kunde Finland ha blivit katolskt p\u00e5 nytt och anslutet till ett rike s\u00f6derut i st\u00e4llet f\u00f6r v\u00e4sterut.
\n 
\nS\u00e5v\u00e4l Stockholm som \u00c5bo byggdes upp till administativa centra under Gustav  II Adolfs och Kristinas regeringar. \u00c5bo blev ocks\u00e5 en universitetsstad \u2013 men inte Stockholm. Detta gjorde att \u00c5bo f\u00f6r m\u00e5nga blev en lockande stad,   d\u00e4r man kunde studera, idka vetenskaper av olika slag och sedan skaffa sig positioner i maktens Stockholm.
\n 
\nEtt bra exempel var Johan Henric Kellgren<\/strong>. Med goda vitsord fr\u00e5n Skara gymnasium<\/a> s\u00e4ndes han 1768 till Kungliga Akademien i \u00c5bo<\/a>, d\u00e4r tog han filosofie magister-examen och anst\u00e4lldes som docent<\/a> i vitterhet<\/a>. Kellgren var medlem av det 1770 stiftade Auroras\u00e4llskapet<\/a> i \u00c5bo<\/a>. \u2013 en finsk utgrening av Utile Dulci<\/a>.
\n 
\nKellgren tilldrog sig kung Gustav III<\/a>:s uppm\u00e4rksamhet genom att han f\u00f6rfattade prologen<\/a> till ett sk\u00e5despel, som gavs p\u00e5 Drottningholm inf\u00f6r tronarvingens f\u00f6delse. Han fick nu av kungen en konstn\u00e4rspension, som ytterligare \u00f6kades, n\u00e4r han f\u00f6rst f\u00f6rordnades till kunglig bibliotekarie och sedan till kunglig handsekreterare. Kellgren blev 1777 b\u00e5de ledamot och sekreterare i det vittra samfundet Utile Dulci<\/a>. \u00c5r 1785 uts\u00e5gs han tillsammans med Abraham Niclas Clewberg till kunglig hovcensor.
\n 
\nAbraham Niclas Clewberg<\/strong> kom fr\u00e5n \u00c5bo, d\u00e4r han f\u00f6ddes 1754. Clewberg var en typisk pendlare mellan \u00c5bo och Stockholm och gjorde olika tj\u00e4nster f\u00f6r riket. Han var kanslir\u00e5d, teaterchef, skald, \u00f6vers\u00e4ttare, uppfinnare och riksdagsman. Gustav III gjorde honom till friherre med namnet Edelcrantz och utn\u00e4mnde honom tillsammans med Kellgren till en av de aderton i Svenska Akademin.   Edelcrantz ansvarade f\u00f6r konstruktionen av en optisk telegraf som gjorde att man snabbt kunde skicka meddelanden l\u00e4ngs rikets kuster, bland annat \u00f6ver \u00c5lands hav och vidare till \u00c5bo. Den optiska telegrafen var viktig f\u00f6r landets f\u00f6rsvar och betydligt effektivare \u00e4n de gamla v\u00e5rdkasarna, som fanns redan under f\u00f6rhistorisk tid.
\n 
\nJag l\u00e4ste om Edelcrantz och Kellgren i Malte Perssons<\/em> roman Edelcrantz f\u00f6rbindelser<\/strong> fr\u00e5n 2008. H\u00e4r ett citat fr\u00e5n boken:
\n 
\nFienden \u00e4r n\u00e4ra telegrafen. Men n\u00e4r bef\u00e4lhavaren p\u00e5 \u00c5land, general von D\u00f6beln, i striden med ryssarna fram och tillbaka, \u00e4r han tillr\u00e4ckligt n\u00f6jd med den nya inr\u00e4ttningen f\u00f6r att brevledes beklaga sig hos en \u00e4lskarinna \u00f6ver att telegraferna inte \u00e4ven kan anv\u00e4ndas f\u00f6r amor\u00f6sa kommunikationer. Edelcrantz \u00e5 sin sida \u00e4r inte fullt lika n\u00f6jd: n\u00e4r den m\u00e4nskliga naturen hos telgrafoperat\u00f6rerna m\u00f6ter de om\u00e4nskliga arbetstiderna och ordningsreglerna, uppst\u00e5r l\u00e4tt differenser. Det \u00e4r inte s\u00e4rskilt roligt att fr\u00e5n gryning till skymning sitta p\u00e5 en stol i en ouppv\u00e4rmd skrubb p\u00e5 en mer eller mindre \u00f6de \u00f6 och titta i ett fast monterat teleskop, riktat mot n\u00e4sta station. … Det r\u00e4cker med att en enda uttr\u00e5kad eller f\u00f6rsupen lantv\u00e4rnsreservist beslutar sig f\u00f6r att det \u00e4r dimma och att han inte kan se n\u00e5got, f\u00f6r att hela linjen ska brytas. (s.318)
\n 
\nMin uppgift var att ursprungligen att tala om den historiska bakgrunden f\u00f6r det ekonomiska samarbetet mellan \u00c5bo och Stockholm: Trots att jag \u00e4r nationalekonom har jag inga f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att ta mig an en s\u00e5dan uppgift. Jag skall dock f\u00f6rs\u00f6ka fylla uppgiften med en ekonomisk anekdot.
\n 
\nUlrika Fredrika Bremer<\/strong>, f\u00f6dd Salonius<\/em> 24 april 1746 i \u00c5bo, d\u00f6d d\u00e4r 1 april 1798, var en finl\u00e4ndsk redare och aff\u00e4rsidkare.
\n 
\nUlrika Fredrika Salonius gifte sig 1767 med Jakob Bremer<\/strong>, den st\u00f6rste skeppsredaren i \u00c5bo och \u00e4ven del\u00e4gare i \u00c5bo sockerfabrik och de b\u00e4gge tobaksfabrikerna, ett segelmakeri, pappersbruket i J\u00e4rvenoja, glasbruket i \u00c5vik, Kuppis tegelbruk, s\u00e5garna i Koskis och Luvia samt i Ostindiska kompaniet, f\u00f6rutom \u00e4gare till aff\u00e4rsfastigheter och flera s\u00e4terier, fr\u00e4lsehemman och rusth\u00e5ll. Jacob var f\u00f6dd i V\u00e4ster\u00e5s och var en tid Finlands rikaste man.
\n 
\nEfter Jakobs d\u00f6d 1785 utnyttjade Ulrika sin r\u00e4tt som \u00e4nka och \u00f6vertog sk\u00f6tseln av hans kvarl\u00e4mnade aff\u00e4rsverksamhet. Bremer har beskrivits som Finlands mest betydande aff\u00e4rskvinna under sin samtid. Som person ska hon ha varit m\u00e5lmedveten, och hon beundrades av Henrik Gabriel Porthan<\/a>, d\u00e5 hon s\u00e4kerst\u00e4llde handelshuset Bremers ledande st\u00e4llning: i d\u00f6dsboet efter henne fanns en summa av 14\u201315 tunnor guld, motsvarande en och en halv miljon silverdaler. Efter hennes d\u00f6d \u00f6vertogs f\u00f6retaget av hennes son Carl Fredric. Han flyttade senare till Stockholm d\u00e4r han dog 1830.
\n 
\nUlrika Fredrika var farmor och Carl Fredrik far till Fredrika Bremer<\/a>.
\n 
\nRyssen vann ju kriget och Alexander gjorde Helsingfors till landets nya huvudstad. Det var ett \u00f6desdigert f\u00f6r \u00c5bo. Lika \u00f6desdigert som grundandet av S:t Petersburg hade varit f\u00f6r Finland. F\u00f6rh\u00e5llandet mellan \u00c5bo och Stockholm kunde ha f\u00f6rblivit mer symmetriskt om \u00c5bo hade fortsatt att vara Finlands huvudstad. Olyckligt var ocks\u00e5 att Helsingfors l\u00e5g r\u00e4tt n\u00e4ra \u00c5bo. Om t ex Viborg hade blivit den nya huvudstaden skulle \u00c5bo fortsatt att vara centralorten f\u00f6r hela v\u00e4stra Finland, och mer j\u00e4mst\u00e4llt med Stockholm.
\n 
\nNu har \u00c5bo kommit i skuggan av Helsingfors och ju snabbare f\u00f6rbindelserna till Helsingfors har blivit desto mer har \u00c5bo f\u00e5tt en position som p\u00e5minner om Uppsalas i f\u00f6rh\u00e5llande till Stockholm.
\n 
\n\u00c5land drogs l\u00e4nge mellan \u00c5bo och Stockholm, men har allt mera v\u00e4nt sig mot Stockholm. Betydligt f\u00e4rre \u00e5l\u00e4nningar studerar i \u00c5bo i j\u00e4mf\u00f6relse med Stockholm. Ett undantag utg\u00f6r den \u00e5l\u00e4ndska aff\u00e4rsmannen och konstsamlaren Anders Wikl\u00f6f, som ju l\u00e5nar ut sin nyink\u00f6pta Edelfelt-tavla \u201dDopf\u00e4rd\u201d till \u00c5bo konstmuseum.
\n 
\nIdag \u00e4r assymmetrin mellan Stockholm och \u00c5bo st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gonsin. I Stockholmsregionen bor 2\u00bd miljoner m\u00e4nniskor. Tio g\u00e5nger s\u00e5 mycket som i \u00c5boregionen. Det finns m\u00e5nga fler anledningar f\u00f6r \u00e5bobor att bes\u00f6ka eller att flytta till Stockholm \u00e4n det finns orsaker f\u00f6r Stockholmare att komma till \u00c5bo. F\u00f6r mig och m\u00e5nga andra \u00e5bobor \u00e4r Stockholm en del av v\u00e5rt revir, men f\u00f6r en stockholmare \u00e4r \u00c5bo historia och exotik.
\n 
\nN\u00e4r vi firade v\u00e5rt 100-\u00e5rsjubileum ville Stockholms allm\u00e4nna s\u00e5ngk\u00f6r och tre andra k\u00f6rer fr\u00e5n Stockholmregionen bes\u00f6ka \u00c5bo och hylla oss med ett fosterl\u00e4ndskt program. \u00c5SMA, \u00c5bo S\u00e5ngarbr\u00f6der Musices Amantes, stod som v\u00e4rd f\u00f6r en gemensam konsert i Sibeliusmus\u00e9et. Det sj\u00f6ngs Finlandia, V\u00e5rt Land, Modersm\u00e5lets s\u00e5ng, Bj\u00f6rneborgarnas marsch och en hel del andra nostalgiska nummer. K\u00f6rerna fr\u00e5n Sverige st\u00e4mde upp med en mycket gammal psalmmelodi, som de menade att syftade p\u00e5 Finland, fast\u00e4n den nog ursprungligen handlade om Palestina.
\n 
\nTill \u00d6sterland vill jag fara,
\nD\u00e4r bor allra k\u00e4rasten min.
\nBortom berg och djupa dalar
\nAllt under s\u00e5 gr\u00f6nan lind.
\n 
\nJan Otto Andersson<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Professor emeritus Jan Otto Andersson levererade en historisk bakgrund till kontakterna mellan \u00c5bo Stockholm i form av ett k\u00e5seri. Anf\u00f6randet framf\u00f6rdes p\u00e5 det tv\u00e5spr\u00e5kiga lunchseminariet “Svensk tr\u00e4ff”, Svenska nu arrangerade 11.12.2017 i \u00c5bo Svenska Teaters caf\u00e9 Tiljan.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1033","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nyheter"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1033","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1033"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1033\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1033"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1033"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/svenskanu.fi\/laromaterial\/hemmaisverige\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1033"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}