Edith Södergran

”Av hela vår soliga värld
önskar jag blott
en trädgårdssoffa
där en katt solar sig.
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut..”

En sådan önskan hade Edith Södergran. Hon är den internationellt mest kända finländska poeten, översatt till omkring 40 språk.

Edith Irene Södergran föddes den 4 april 1892 i S:t Petersburg. Edith var begåvad och gick i en tyskspråkig flickskola. Hon fick den bästa möjliga skolutbildningen som fanns för flickor på den tiden. Under skoltiden skrev Edith sina första dikter. Största delen av dikterna är skrivna på tyska på bunden meter och med slutrim.

På hösten år 1908 börjar Edith skriva på svenska. Dikterna övergår till ett mer fritt, orimmat associativt textflöde.

Ediths pappa dog i lungtuberkulos år 1907. Två år senare drabbades hon av samma sjukdom. Edith fick den bästa möjliga vården. Först skrevs hon in på Nummela sanatorium.  Sedan rehabiliterades hon i Schweiz i flera år.

Tiden i Schweiz blev en riktig bildningsresa. Hon besökte konstmuseer, gick på konserter och bekantade sig med modern litteratur i Europa. År 1914 var Södergran symptomfri och hon återvände hem till Finland. Södergran trivdes bra hemma i Raivola där hon bodde med sin mamma Helena. Hon fotograferade sin omgivning, sig själv och sina katter med sin Kodak Brownie-kamera.

1916 debuterade Södergran med samlingen Dikter. Verket hyllades med fick också dålig kritik, t.ex. Vasabladet kallade hennes debut för ”dårdikter”. Södergran skrev många dikter om kvinnan som begrepp och om kvinnlig styrka och makt. Dikten Vierge Moderne väckte skandal eftersom den inte liknade något som skrivits förut. Den ansågs obegriplig.

”Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol..”

Södergran inspirerades av fransk symbolism, rysk futurism och tysk expressionism. Hon påverkades också av den tyska filosofen Friedrich Nietzsche.

Familjen förlorade sin förmögenhet i oktoberrevolutionen 1917. Revolutionen och inbördeskriget 1918 inspirerade henne att skapa. Hennes andra diktsamling Septemberlyran provocerade folk och inledningen ansågs arrogant.

”Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner.
Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

Författaren och kritikern Hagar Olsson försvarade Södergran i den offentliga debatten. De två blev mycket goda vänner och började brevväxla. Hagar Olsson introducerade också författaren Elmer Diktonius till Södergran, också de började brevväxla.

Södergran skrev dikter i rasande takt. Diktverken Rosenaltaret och Framtidens skugga och aforismsamlingen Brokiga iakttagelser gavs ut inom två år. Rosenaltarets tema kretsar kring skönhet, systerskap och erotik. Framtidens skugga behandlar döden, som hon insåg att var nära.

Innan döden förstörde hon alla brev hon fått och flera av sina dikter. Hon ville inte lämna något efter sig till likmaskarna som skriver biografier. Södergran dog som 31 år gammal på midsommardagen, 24 juni 1923.

Efter hennes död hittade Helena Södergran en av Ediths mest älskade dikter Landet som icke är. Södergran hann inte uppleva den uppskattning hennes poesi senare vann runtom i världen. Hon var en viktig banbrytare för den nordiska modernismen. Hennes påverkan på modern svensk lyrik syns ännu idag.

”Se här är evighetens strand,
här brusar strömmen förbi,
och döden spelar i buskarna
sin samma entoniga melodi.”

Edith Södergran: Ankomst till Hades